Kämpa är ordet, efter att ha kämpat och tvingat sig själv till att sida efter sida mata sig igenom Gösta Berlings saga, så känner jag en ljuvlig lättnad sprida sig från topp till tå. Redan i början av boken kände jag att denna typ av bok absolut inte var någonting för mig överhuvudtaget. Jag brukar läsa olika former av deckare och fantasy böcker främst,och Gösta Berlings Saga var i princip raka motsatsen måste jag säga!
Det som utmärkte sig redan från första sidan i boken var det otroligt komplicerade och svåra språket, det var verkligen som att slå upp och börja läsa i en uråldrig gammal bok. Så många ord jag aldrig hört talas om förut dök upp, och vissa av dem var väldigt svåra att förstå sig på.
Boken enligt mig var sammanbunden utav ett antal små berättelser, jag tyckte att varje nytt kapitel hade något nytt att komma med, man kan säga att nästan allt var oigenkännligt.
Det tycker jag är en negativ aspekt, både för att skrivspråket var såpass svårt och för att jag tycker att man måste smälta, det man precis har läst och tagit in i tankarna först. Innan man ger sig in på något nytt. Det är väldigt svårt att ta till sig men även att lära sig något av det man läser, om det inte finns utrymme men även tid till det. Detta är viktiga aspekter att uppfylla, annars tycker jag att det är meningslöst att läsa en bok. Och tyvärr finns inte dem två viktigaste faktorerna i Gösta Berlings saga, vilket är oerhört synd.
Jag anser att det som först och främst lockar folk till att faktiskt läsa böcker, är att få ha koll både på karaktärerna och på handlingen. Jag tar upp just denna punkten för att jag tycker att det är oerhört svårt att uppnå detta mål i sitt läsande av denna boken.
Det jag tog upp ovan, sänker Selmas verk oerhört stort i mina ögon. Om en bok inte uppfyller dem kraven är boken inget att ha. Men det är bara min åsikt dock.
Selma Lagerlöf, den kvinnan verkade ha väldigt många idéer och tankar i sitt unga huvud. Jag tycker att hon gör allt så komplicerat och jobbigt för sig själv, boken behövde liksom inte ha hur många karaktärer eller handlingar som helst, det hade räckt gott och väl med en rejäl story och en handfull med karaktärer. Men Selma ville antagligen inte göra det lätt för sig, i alla fall inte i hennes första skriftliga verk. Fråga mig inte varför, men jag anser att boken kunde ha kortats ner enormt mycket.
Boken i sig var inte en sådan bok som en ungdom skulle fastna i, och verkligen inte en bok som skulle kunna ge lärdom. I alla fall inte till den yngre generationen. Den är skriven på ett annorlunda tanke sätt som jag tror är svårt för dagens ungdom att tolka. Det är mer ett verk för dem vuxna, jag förmodar att det är lättare för dem att förstå och ta till sig av bokens budskap, för att dem har levt längre och har fler erfarenheter.
// Tilda:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar