Gösta gick från att vara präst till missbrukare. Han tycker synd om sig själv men egentligen är det han själv som har satt sig i situationen. När han försökte begå självmord räddade majorskan honom, men ändå ställde han inte upp för henne. Hon som gett honom tak över huvudet och mat. När hon väl behövde honom så fanns han inte där. Ett annat ett exempel är att han får ett torp, det klarade han inte heller att ha kvar. Det är som att han behöver någon att luta sig mot hela tiden. Han fick en en andra chans som präst, men direkt när han gick hem så söp han ner sig. Har han inte en kvinna att stödja sig mot finns alltid spriten där.
Han är opålitlig, har inget samvete och tror att det är okej att bete sig så som han gör. Alla andra tycker också att det verkar okej. Han är vad man idag skulle kalla en riktigt player. Han vet nog inte vad riktiga känslor är eftersom han ständigt faller för nya tjejer. Han var inte korkad egentligen, han hade en bra utbildning och hade varit präst. Han slängde bort allting som vanligt och trodde egentligen inte på sig själv att han kunde något.
Han påminner ständigt om nutidsmänniskan. Vi menar inte att alla tycker synd om sig själva, är missbrukare eller players. Det vi menar att många människor tror för lite om sig själva och förstorar upp problem som inte är så stora egentligen. När vi tycker synd om oss själva så är det ofta vi själva som har satt oss i situationen.
/ Lisa, Linnéa, Rebecka L, Madeleine och Malin
Hej! Kul att läsa er. Hur lyder ert råd till Gösta?
SvaraRaderaBästa hälsningar. Marie Lundström.