När vi läser Gösta Berlings saga, får vi en känsla av att vi är en del utav berättelsen. Vi iakttar händelserna och vi lär känna personerna i boken. Detaljerat får vi reda på allt ifrån tanke till handling.
Selma varierar bra mellan de målande miljöbeskrivningarna och de detaljrika personporträtten. I början av boken reagerade vi på det gamla språket, men det känns ändå som att Selma skriver modernt för sin tid. De enklaste meningarna bygger Selma upp till något levande, så allting får en känsla. Vi tror att utan det målande språket, hade berättelsen inte fångat läsarnas intresse lika mycket.
Eftersom språket är gammalt, blir det för oss unga lite avancerat och när man läser gäller det att koncentrera sig ordentligt. På grund av språket, blir den här boken något som inte passar de yngre, även om berättelsen i sig skulle passat dem.
Huvudkaraktären Gösta ger oss en väldigt blandad tanke om vem han egentligen kan vara. Det går både se honom som ett svin och som en god man. I början av boken kan man få en uppfattning om att Gösta är väldigt lat, förtär stora mängder alkohol och inte bryr sig så mycket om varken sig själv eller någon annan. När man kommit in i boken och lärt känna honom bättre, börjar man se en människa bakom allt ytligt. Inuti honom finns det något djupare och det väcker medkänsla. Vi anser Gösta vara en god person i grund och botten, som bara fattar fel beslut ibland på grund att han inte tänker innan han handlar. Det händer mycket i hans liv, både när det gäller kvinnor och andra äventyr, det är aldrig lugnt i Gösta Berlings liv.
Vi är spända på fortsättningen i boken och vill gärna veta vad äventyraren Gösta har för sig härnäst.
Amanda, Erika, Hanna, Sofie, Jonathan, Tilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar