En sagas baksida

Mer än en månad har gått sedan jag fick boken ”Gösta Berlings saga” i min hand. Klassikern jag alltid hört äldre i min närhet prata om, klassikern som är Selma Lagerlöfs debutbok.

Jag ställer mig själv frågan: ”Vad fastnade jag för i boken?”, vilket jag tycker är en svår fråga eftersom det har hänt så väldigt mycket från pärm till pärm i denna bok. Det jag funderat mest över, och även fastnat mest för måste ändå vara Selmas mod att skriva om just det ämne hon har valt, på den tiden hon skrev det. Ämnet skulle jag vilja beskriva som en vardags eller en sagas baksida. Denna bok innehåller händelser som jag inte tror var de vanligaste att skriva om på denna tid, händelser som inte ens var vanliga att fundera och tänka över, de fanns helt enkelt bara där. Hon skriver exempelvis om handlingar med djävulen, otrohet, festande och ungkarlsliv. Detta förstår jag naturligtvis skedde eller pratades om på även denna tid, så jag tycker inte att boken är orealistisk. Men för mig är det inget självklart som folk pratade eller låtsades om. Jag kanske inbillar mig, men det känns som att det var något som helst tystades ner. Eller så kanske det var så att det pratades vilt om det, och nedtystningen är endast något jag fått för mig genom sagor och filmer. Jag har kanske aldrig varit medveten om verkligheten - ”sagornas baksida”.

Även fast temat och handlingen varit det som jag fastnat mest vid, finns det självklart andra saker som jag inte minst lagt märke till. Språket var något som kanske irriterade eller kändes väldigt annorlunda i början, men ju längre in i boken jag kom, ju naturligare blev det. Tillslut märkte jag inte skillnad som det stod till exempel tjugo eller tjugu, vilket för mig var ett störningsmoment i början av läsningen.

Jag kan inte villigt erkänna att det är någon av karaktärerna jag fastnat särskilt mycket för. Men om ett val ändå ska ske, och om jag tänker efter nog, vem var egentligen Sintram? Den mystiska brukspatronen som sålt sin själ till djävulen, är en riktig skojare, eller till och med djävulens avbildning på jorden? Många teorier kan växa fram om den mystiska Sintram, som då och då tog på sig sin pälsförklädnad och drog runt till gårdarna.

För att utvärdera boken skulle det vara lätt att endast säga att den är gammalmodig, och inte en bok för dagens ungdomar, vilket för mig är det första som dyker upp i huvudet. Men om jag funderar vidare på vad det kan finnas för anledning till varför den är en klassiker, så förändras mina åsikter. En klassiker för mig är en bok som man kan läsa, som är skriven under vilken tid som helst, och man kan ändå dra paralleller till samhället man själv lever i. Möjligheten finns att fallet även är sådant gällande denna bok. Vissa av händelserna som sker i sagan, de sker även idag. Det festas vilt, otrohet finns fortfarande, avtal med djävulen kan kanske tolkas på ett sådant sätt, att man uppfattar att det sker även idag, och ungkarlsliv finns det fortfarande gott om (antar jag).

Kanske är det så att även om detta sker än idag, är det inget som pratas högt om, möjligtvis skrivs ner. Kan det då även ha varit på detta vis under Selmas tid? Det var ingen som pratade högt om allt som skedde då, precis som nu. Att ”Gösta Berlings saga”, baksidan av en saga enligt mig, skrevs kanske upprörde folk då, för det var inget som någon ville prata högt om. Kanske detta skulle kunna inträffa även nu. Idag uppskattar vi Selmas bok, så vem vet, på 2200-talet kanske det är människor som uppskattar böcker skrivna om vår vardags baksida, även om böcker innehållande detta kritiseras starkt idag.
/Mirjam