Vi har läst Gösta Berlings saga den senaste månaden. Jag skall vara helt ärlig och säga vad jag tycker om den. Jag tycker inte att Gösta Berlings saga har varit alls särskilt underhållande att läsa. Jag tycker att boken har varit jobbig och mycket krävande att läsa då framförallt språket den är skriven på är en mycket äldre svenska än vad jag vanligtvis är van vid. Jag läser inte så mycket litteratur från den tiden då jag finner modern litteratur mycket mer tilltalande. Men jag måste villigt erkänna att det känns bra att ha läst en bok Selma Lagerlöf skrivit då det är en av vår tids största författare. Tråkigt nog är det en av de få positiva upplevelserna jag har av boken. Jag tycker det kändes som lite av en kamp att läsa ut den, speciellt när man behövde läsa den under en sådan tidspress, det blev stressigt och svårt att koncentrera sig. Jag tror att det hade blivit en enklare och mer underhållande läsning om jag läst på mina egna villkor. Trots detta så tycker jag att det blev enklare och enklare att komma in i boken ju längre jag läst. I slutet var det nästan kul att läsa. Jag vet inte om detta beror på att boken blev mindre krävande att läsa eller att man kommit in mer i språket.
Jag tycker dock att språket är väldigt intressant då det är så målande. Selma beskriver verkligen sitt Värmland på ett mycket kärleksfullt och vackert sätt och jag som har tillbringat många somrar och vintrar i detta Värmländska landskapet kan inte heller låta bli att känna någon slags värme och kärlek till landskapet. Jag måste därför erkänna att trots att det kan bli lite för mycket av de äldre språk som kräver stor koncentration så tycker jag att det är svårt att inte ryckas med i Selmas passion när hon beskriver framförallt landskapet i sin bok.
Min favoritkaraktär igenom hela boken har varit Majorskan. Jag tycker om hur hon beskrivs som en väldigt robust kvinna som respekteras även utav män, då det var ett mansdominerande samhälle man levde i under den tiden boken utspelar sig. Selma framställer majorskan som en mycket barsk, men ändå god kvinna i boken. Hon hjälper dessa fattiga män och låter dem bo och arbeta på sitt bruk när ingen annan, som i Göstas fall inte vill ha något med dem att göra. Majorskan växer ännu mer i mina ögon när hon på sin dödsbädd erbjuder Gösta sitt bruk. Trots allt han gjort mot henne genom att driva bort henne från hennes eget bruk så att hon tvingas tigga längs vägkanterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar