I en månad har Gösta Berling varit mannen i våra liv, vi har följt honom i 438 sidor, och det som fascinerar mig mest, är hans utveckling, man skulle kunna säga att han växer upp och blir en man, eller, att han bara blir en fegis, som är rädd för att leva.
Jag baserar mina åsikter på två punkter; den första, han tackar nej till majorskans erbjudande om Ekeby. Är detta för att han insett att han inte behöver allt det där för att vara lycklig? Eller är det för att han vet att om han får Ekeby i sin ägo, kommer han att falla in i samma gamla mönster som han var i några kapitel bak, där kvinnor, alkohol och drama bara var en vanlig tisdag för honom.
Den andra punkten som jag baserar mina åsikter på är att han väljer att slå sig ner, och spendera resten av livet med en kvinna, det vill säga, byta livsstil totalt. Gösta är en kvinnokarl in i märgen, så jag undrar, är han medveten om vad det är han ger upp, och om han är det, kan det vara så att han faktiskt har vuxit upp, och bestämt sig för att spendera livet med Elisabeth? Eller är han bara trött på alla konflikter, som hans minst sagt slampiga livsstil har dragit med sig?
När jag slår igen boken kan jag inte hjälpa mig själv ifrån att undra, hur kommer det att gå för min Gösta? Kommer han verkligen klara sitt nya liv, och leva upp till alla de löften och krav som nu ställs på honom som en äkta make? Samtidigt som jag tvivlar starkt på hans karaktär och självkänsla, så är det även svårt för mig att tro att Gösta skulle göra oss besvikna. För enligt mig, kan även gamla hundar lära sig sitta, och detta gäller även honom.
Rebecka Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar