Marianne Sinclaire är en av Göstas kvinnor i boken. Hon blir utkastad av sin pappa efter att hon kysst Gösta på scenen framför alla människor. Gösta tar då hem henne till sig på Ekeby, där Marianne sedan blir sjuk i koppor, vilket resulterade i att hon fick flera ärr i ansiktet. Efter det kände hon sig inte vacker och tillräcklig längre. Hennes självförtroende fick sig en törn eftersom att skönheten är det hon alltid har levt på.
När Gösta först fick träffa henne och se hennes sargade ansikte insåg han hur mycket han älskade henne, men hennes iskalla attityd mot honom fick honom att tillslut avsluta deras förhållande. Vi tror att Marianne kände sig fulare än vad hon egentligen var eftersom allt hon hade var sin skönhet och det ligger till en tjejs natur att lägga mycket fokus på småsaker, särskilt om sitt utseende. Därför kan vi tjejer relatera till hur hon känner.
Vi alla vet väl hur man känner sig efter att varit sängliggande ett par dagar. Man tycker att håret är fett och äckligt, man känner sig illaluktande och hemsk, så vi kan absolut förstå hur Marianne känner sig och hennes anledning till att hon är kort och kall mot Gösta.
Kvinnor har en tendens till att känna sig fulare och äckligare än vad man egentligen är, och vi tror att i Mariannes fall så har hon alltid fått höra hur vacker hon är. Hon har byggt upp sin självkänsla på detta. När Marianne inser att hon har ärr i ansiktet efter kopporna, och hon fortfarande känner sig lite tung och febrig, så rasar hennes värld totalt. Marianne som dessutom har en stark vilja och ett väl uppbyggt självförtroende vill inte visa sig svag och agerar kallt mot Gösta. Givetvis förstår Gösta inte detta då män har en tendens till att inte förstå sig på kvinnligt tänkande och kvinnliga hormoner.
Vi tror att Marianne i slut ändan behöver lite bättre självförtroende om hon ska bli lycklig. Allt handlar inta bara om utseendet men Marianne har aldrig upplevt att någon tyckt om henne för den hon är, inte för hur hon ser ut!
Johanna, Alexandra, Felicia, Moa, Kasper och Andreas
Intressant inlägg. Ni pratar ganska mycket om Mariannes utseende och ni har säkert rätt i att hon byggt upp mycket av sin personlighet kring detta. Tror ni att hennes förändrade ansikte kan innebära att hon växer som person, dvs. att hon inser att världen inser att världen inte bara är yta? Ni säger att män har svårt att förstå kvinnor, varför tror ni att det är så? Vilken är i så fall den stora skillnaden mellan män och kvinnor, som gör att vi inte förstår varandra? Hur löser man det? //Andreas
SvaraRaderaJa, det tror vi. Eftersom att hon inte är lika fin som hon var förut, kan hon inte leva på sitt utseende, utan måste ändra sin personlighet för att komma någonstans. Hon är tvungen att växa som person för att kunna ta sig genom livet Kan hon inte leva på sitt utseende måste hon ha en starkare personlighet och vara mer ödmjuk.
SvaraRaderaVi tror att män har svårt att förstå kvinnor, eftersom att kvinnor generellt är mer komplicerade. Många kvinnor överanalyserar saker, lägger märke till smådetaljer i omgivningen och har ett komplicerat sätt att tänka på överlag, till skillnad från män. Vi tror att uppfostran har att göra med hur olika vi är i sättet. Männen är uppvuxna med att leka vilt, exempelvis med svärd och andra vapen. Kvinnor leker exempelvis med dockor. En annan del är den biologisk a biten, att ta hand om en levande individ, kvinnor har modersinstinkten. Vi tror inte att man kan lösa det på något sett utan bara att acceptera att kvinnor och män är olika. // Felicia, Alexandra, Kasper, Andreas, Moa och Johanna