Genom eld och vatten

Vad är det som går och går men aldrig kommer fram? Jag, när jag läser Gösta Berlings saga. När får man ge upp läsningen och tron att man kommer att klara av att läsa en bok på över 400 sidor? Är det när man läst första kapitlet fyra gånger om i hopp om att förstå eller är det när man kommer på sig själv ligga i alla möjliga ställningar för att inte somna? Till och med i badkaret, ja, jag har testat kallvatten också.

Så vi fick boken i handen och bara av att kolla framsidan for fördomarna in, en efter en. Jag antar väl att jag är ett litet barn, det som inte ser roligt ut, är heller inte bra. Motvilligt vände jag sida efter sida (vi var ju tvungna), ibland samma sida två gånger och för att vara sådär härligt ärlig, hoppade jag över ett par sidor då och då. Det största som slog mig var alla miljöbeskrivningar, detaljrikt och väl skrivet om hur en viss plats såg ut, förvisso var det bra skrivet men det kändes som om det endast var där för att fylla ut boken till över 400 sidor. Redan då blundade jag halvt. Den största anledningen till min förvirring var det faktum att handlingen inte gick framåt riktigt utan att det ena kapitlet handlade nästan bara om miljön medan det andra om något helt annat. Det kändes som om kapitlen inte höll ihop. Jag kände mig vilsen och fick ibland dra egna slutsatser och gud vet hur fel de kan ha varit.

Någon vecka sedan, medan jag läste Gösta Berlings saga ropade jag till mamma att jag inte förstod någonting alls i boken, då svarade hon: ”som vanligt då”. Det kanske ligger något i det där för det finns en viss skillnad på att läsa en text där språket är svårt och på en person som alltid har svårt att förstå. Inte sant? Förstår ni något?

Så, hur oerhört skicklig på en skala 1-10 är man när man skriver en bok så poetiskt och så fantasifullt i en debutroman? Jag är i alla fall imponerad av författaren Selma. Däremot är det en annan femma om jag förstod språket i boken. Det gick förvisso lättare desto längre in i boken man kom men jag tror att det är en vanesak, jag är inte van vid att läsa en så ålderdomlig text. Fast vem försöker jag lura, jag kanske bara inte fattar helt enkelt.

Det fanns stunder då jag blev extra intresserad av boken då jag alltid tyckt om när man skriver poetiskt men dessa stunder överglänste inte det faktum att jag blev uttråkad av det svåra språket och de överdrivna miljöbeskrivningarna.

Som min mamma alltid säger ”du kommer att förstå när du blir äldre”. Det kanske är dags att lyssna på henne, jag får helt enkelt läsa om den. 400 sidor skrämmer inte iväg mig så lätt. Eller?

Pepsi