Selma var en mycket duktig författare, men jag tycker inte att Gösta Berlings saga är något att ha om jag ska vara helt ärlig. Den tilltalar inte mig på något positivt sätt alls. På sin tid var den säkert fantastisk, men jag får känslan av att hon överdriver lite. Miljöbeskrivningarna till exempel är så målande som de bara kan bli, det blir lite för mycket för min del, tillräckligt mycket för att jag faktiskt ska tröttna.
I början med tanke på språket trodde jag aldrig att jag skulle ta mig igenom denna över 400 sidiga gamla bok, men ju längre in jag kom i berättelsen, desto mer började det att flyta på. Efter ett tag behövde jag inte ens koncentrera mig på att läsa. Visst att språket kan vara jobbigt, men utan språket tror jag konstigt nog att jag faktiskt skulle ogilla boken ännu mer. Jag skulle alltså hellre läsa den här än en ''förnyad'' version.
Jag får heller ingen riktig koll på Gösta, vem är han egentligen? Fast det kanske är det som är själva grejen? Mot slutet fick han ju tillslut Elisabeth, men det känns inte riktigt som om han hade gått in för det tidigare. Han släppte bara taget om alla dessa kvinnor, jag fick intrycket av att han hade svårt att binda sig av någon anledning.
En annan sak jag tänkte på var att det hela tiden hände nya saker, varje kapitel var som en egen liten historia. Det var ganska jobbigt, man fick aldrig något riktigt grepp om karaktärerna, vilket jag gärna vill ha när jag läser en bok.
Jag tycker i alla fall att man ska ha läst något av Selmas verk innan man dör, dock rekommenderar jag inte Gösta Berlings saga.
/Amanda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar