tisdag 22 november 2011

Gösta Berling - en speciell historia.

Det jag hade hört om Gösta berlings saga innan jag började läsa den var att den skulle ha en sån fantastisk inledning. Så när jag väl började på boken blev jag riktigt besviken, och de 200 sidorna efter det var inte mycket bättre än vad jag tyckte inledningen var. Men sen hände något, och jag insåg att jag inte längre tyckte det var lika jobbigt att öppna boken och fortsätta läsningen. Jag fastnade i en del karaktärer och kände hur jag ville veta mer om dem. Fortfarande fanns det med enligt mig oviktiga kapitel om människor som inte hade något med handlingen att göra, och alldeles för långa beskrivningar, men jag ville veta mer om Gösta och hans alla tjejer.

Ibland kändes det som att Selma försöker få in alldeles för mycket i boken, hon har så många idéer att allting blir lite huller om buller. Jag tror att boken hade kunnat bli bättre om hon gick in djupare på vissa karaktärer och fokuserade på dem, istället för att skriva om så många människor att man blir alldeles förvirrad. Annars tycker jag att Selma skriver på ett ganska bra och lättsamt sätt, dock går hennes metaforer och beskrivningar inte alltid hem. Jag hade faktiskt aldrig så svårt att komma in i det gamla språket, utan tyckte det kom ganska naturligt även om det såklart är annorlunda från en bok skriven idag.

En del i boken som jag fastnade extra mycket för var kapitel 24 om Broby marknad och speciellt den delen då Kapten Lennart offrar sitt liv för att rädda flera kvinnor och barn. Kapten Lennart är en karaktär jag kände för redan från börjar, han verkar egentligen vara en genomgod människa som allt bara går fel för. Det gör ont i mig när hans fru kastar ut honom på grund av att kavaljererna ville ha lite kul.
”Men när skivan vinande faller ner över dem, brytes dess kraft mot en mans uppsträckta armar. En man har inte krupit samman, utan rest sig över mängden en man har av fri vilja tagit emot slaget för att rädda de många, Kvinnor och barn står oskadda. En man har brutit slagets våldsamhet, men nu ligger han också medvetslös på marken.”
Citatet är enligt mig ett av de bästa i boken, de visar så hur bräcklig och modig en människa kan vara. Kapten Lennart gör i det sista något riktigt hjältemodigt, något som gör att man för alltid ska minnas honom. Hans fru och alla andra runt omkring honom ska hedra honom, och förlåta honom för det de tidigare trott att han gjort fel. Jag tycker det är en riktigt vacker del i boken, där en människa offrar allt han har för att rädda någon annan.

Nu är boken utläst och som sagt var det en bok som enligt mig blev allt bättre i slutet. De sista 100 sidorna var väldigt bra och till och med lite spännande. Jag skulle aldrig ha valt att läsa Gösta berlings saga, men jag är väldigt glad över att vi gjort det tillsammans, för man känner sig nästan lite stolt över att ha klarat det. Det är en riktig klassiker, som faktiskt alla borde ha läst, för vad man än tycker om boken måste man medge att Selma lagerlöf hade ett väldigt speciellt sätt att skriva på, och har faktiskt varit en riktig inspiration till många av dagens författare.

Rebecka Ljunggren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar