Det är i alla fall så hon beskriver sig själv, En häxa är jag, en riktig trollpacka är jag! Det må vara sant men när hon kom tillbaka i slutet var hon trots sjukdom gladare än någonsin och aldrig hade folket hört sådana vänliga ord från henne. De äldre som hade känt majorskan som ung sa: "Det är inte majorskan på Ekeby som kommer, det är Margareta Celsing!". I många år hade hon styrt Ekeby med järnhand, och det var inte många som gillade henne, hon var hård och visste vad hon ville... Men kvinnorna på den tiden kanske behövde vara lite tuffa för att inte tyna bort.
När hon kom tillbaka var hon en helt annan människa och genom att vara ifrån Ekeby ett tag kanske lärde henne endel saker i livet. Hon erbjöd t.ex Gösta hela Ekeby på sin dödsbädd, fast det var kanske på grund av att han just berättat om sina planer med Elisabeth. Att de skulle flytta in i ett torp och leva fattiga igenom livet framöver. Kanske ville hon fresta honom, kanske hon bara ville vara taskig. Eller kan de ha funnits en del i henne som ville att han skulle ta över, hon visste att Ekeby skulle bli lämnat i trygga händer...
Selma välkomnar oss in i Värmlands djupa skogar med trygga händer och man känner sig genast bekväm! Hon är oerhört proffsig och skriver väldigt modernt. Hon gör många liknelser och ibland känns det lite som poesi. Boken har även väldigt många karaktärer och ibland blir det dock svårt att hålla reda på alla, det är inte så mycket Gösta Berling vissa stunder.
Boken är trots allt skrivit i ett ganska svårt språk och den är allt annat än lättläst, ändå lyckas hon fånga upp läsaren med sin underbara charm. Hon rivstartar Gösta Berlings resa redan i första kapitlet och håller en extremt hög växel ända in i sista meningen. Det känns lite vemodigt att lämna Gösta nu, man får aldrig veta vad som händer, men på samma sätt väldigt skönt! Man kan andas ut med känslan att den äntligen är utläst!
//Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar